Vem har tagit min kexchoklad?

Som rubriken antyder har vi idag lyssnat på Mora Träsk. Det gick inte riktigt hem på samma sätt som t ex Alfons, Totte och I drömmarnas trädgård. Men mamma och pappa hade i alla fall kul.

Livet med Mr A rullar på ett rasande tempo! I veckan som gick hann vi med hembesök av BVC, visit av Yvonne och Jonas från Karlskoga, middagar hos farmor och farfar, besök av faster Emma, koll hos tandläkaren (allt finfint) och ett sk PPD-test. Det sista skulle vi gjort redan i samband med tropikundersökningen fick vi reda på, men läkaren som ringde i torsdags skyllde sin förvirring på att hon skulle springa Gbg-varvet i helgen (eeeh.. OK). I fredags gjorde de i alla fall testet (som ska visa om han varit utsatt för TBC-smitta om jag fattade rätt). Imorgon ska vi dit igen och se hur huden reagerat. Påminner lite om ett allergitest tycker jag. Förra helgen var vi i Norrgården. Det innebar en hel del tramptraktoråkande med morbror Fredrik och så träffade han mina mostrar och kusiner och fick paket! Mycket populärt. Han fick bland annat en bok om Bu och Bä (söta får) och imponerade genom att utbrista ett "Bubbä!" när han fick upp boken. När boken hamnade upp och ner på golvet löste han det genom att gå runt boken och sätta sig på andra sidan. Vips så var boken åt rätt håll och man kunde läsa!

När han väl somnat på kvällarna kommer vi på oss själva med att sitta och prata om honom i timmar på soffan... Ojoj. Snacka om att man är lite uppfylld. Igår innan Eurovision startade räknade vi ihop de ord han kan och förstår inneböden av och fick det till 25 stycken! Bra jobbat lillkillen. Detta utan att vi hållt honom i träningsläger på något sätt, utan det är hans egen nyfikenhet som gör det. Det senaste ordet är ett klockrent "bajs!" som han idag använde för att berätta att ett blöjbyte behövdes. Inte för att han hade behövt säga nåt (doftsignaler skötte den biten), men ändå... Väldigt gulligt. På tal om Eurovision förresten så förstod jag mig inte alls på den vinnade låten. Men det är samma visa varje år, jag fattar verkligen noll. Jag tyckte Island var allra bäst, Sveriges bidrag har jag inte gillat någon gång. 

Nu i helgen har vi bara varit hemma och fixat allt efter visning och försäljning av lägenheten. Skönt att hitta vissa grejer som man saknat, t ex skohornet. Jag fick mig också en efterlängtad shoppingtur på egen hand som slutade med en hel del kassar. Byxor, kjol, födelsedagspresent till Daniel, bok, album till Boliviakorten och skor kom med hem. Så himla kul var det! Nåt som inte var riktigt lika kul var att klippa lillkillen. Vi provade trimmern denna gång och det gick mycket bättre än saxen, känns betydligt säkrare också. Han är fortfarande lika söt, men mamma får nog erkänna att hon saknar pottan lite... Det växer ju supersnabbt så det är ju ingen katastrof direkt. Men jag tror det blir lite kortare framöver också av praktiska skäl just vad gäller klippningsstunden. 

Idag ringde Reina från Cypern och förgyllde min dag något så vida pass!! Vi har båda blivit mammor relativt nyligen och man har ju onekligen en del att prata om. I sommar ska vi äntligen få träffa varandras barn, ser fram emot att få klämma på lille Isak som på bilder ser OTROLIGT söt ut. 

I veckan väntar bland annat psykologutredning i Kungsbacka. Detta till vår uppföljningsrapport som vi snart ska skicka till Bolivia. Utöver den behövs läkarutlåtande, foton och en rapport från socialtjänsten. Allt ska vara stämplat och översatt och ska sedan legaliseras. Totalt ska 4 rapporter in de närmsta 2 åren. Det kommer kosta oss ca 11 000 kr. Vi har ju vetat om detta hela tiden, men nu när man väl ska göra det vill man bara SPY på papper och kontakt med mer eller mindre förstående människor. Det tar så mycket tid! Tid man skulle vilja ha till att njuta som en liten nybliven familj. Nåväl, snart ska den första vara klar. Jag vet att det bara är att bita i det sura äpplet och göra det. När vi väl är klara med Alexanders rapporter är det väl förhoppningsvis dags att samla papper för en syskonansökan... Och så börjar det om! Innerst inne är jag ju jätteglad att adoptionsländerna är noga med vad som händer med barnen och jag förstår ju syftet mycket väl. Men ändå så känns det som om man gjort nog av pappersarbete för en livstid just nu (detta trots att jag älskar pappersarbete på jobbet konstigt nog). 

Nu tv-time! Ha en skön och kort vecka allihop!